Livet är en stor paradox; Vi är fria inom vår mentala och fysiska begränsning. Vi försöker kontrollera vår frihet/lycka/kärlek och blir mer och mer begränsade.

Kroppen och psyket har en fantastisk förmåga att läka sig själv. Vi hindrar detta flöde när vi försöker kontrollera oss själva, andra och vår omgivning på olika sätt. Vårt medvetande om oss själva gör det både lättare och svårare att leva och är därmed både vår frälsning och vår förbannelse.

Vad innebär det att verkligen leva här och nu i vår motsägelsefulla tillvaro?  

Hur kan vi skapa förutsättningar för att få och expandera upplevelsen av frid inom oss ?